EN FINNJÄVELS ERFARENHETER

Vårt samhälle präglas av sammanhängande förtryckande strukturer. På senare tid har rasismen i Sverige växt i takt med ökad invandring och segregation, och vi ser i Sverige framför allt en ökad afrofobi och islamofobi. Samtidigt finns det kvar många rasistiska strukturer mot de officiella minoriteterna, som ofta glöms bort.

Yksi kaksi kolme perkele. Det är oftast de första orden jag får höra från folk när de får reda på att jag är finsk. Känner personen sig extra kulturell den dagen slänger den in en referens till Mumin eller alkoholism. Det finns få finnar i Sverige som inte fått höra en liknande kommentar någon gång. Denna vardagsrasism kristalliseras i karikatyren Kniv-Pekka, som alltid är alkoholiserad och redo att slåss med kniv, eller i ett ord: finnjävel.

 Vi finnar har inte alltid haft det lätt i Sverige. På 1920-talet mätte svenska forskare våra skallar och kom fram till att de var för breda för att vi skulle kunna vara lika mänskliga som de. Så föddes, genom rasbiologins avskyvärda lins, en systematisk rasism mot finnar som har lämnat spår i Sverige fram till idag.

 Jag föddes åttio år efter att Rasbiologiska Institutet grundades i Helsingfors. Jag kom med mina föräldrar till Sverige som ettåring och växte upp i Tureberg, norr om Stockholm. Under min uppväxt reflekterade jag inte direkt över min finskhet, eftersom jag gick i en sverigefinsk skola med andra som mig. Finskheten var inget mer än ett hemligt språk med pappa, ett besök hos mummi och ukki över Östersjön då och då.

Nu är jag äldre, och har av gymnasieval och andra anledningar tvingats lämna min finska värld. Jag kan inte längre snacka skit med mina kompisar på finska. Mitt språk, mitt utseende, högtiderna jag firar, har blivit onormala, anmärkningsvärda. I sociala sammanhang, i en värld av helsvenskar, har jag blivit “finnen”. Förr, i min gamla gemenskap, var det inget särskilt.

 På senaste tiden har jag börjat märka småsaker som jag inte märkte när jag var yngre. Som i de flesta rasistiska strukturer uttrycker sig inte rasismen främst i stora gester, utan i små sådana. Som när jag åker tunnelbana med farmor och pratar finska med henne, varpå en svensk dam ger mig en orolig blick och går av strax därefter. Det är klart att det gör ont.

Frågan om minoritetsrättigheter, vare sig det gäller förebyggning av anti-finsk diskriminering, afrofobi (som är mycket vanligare) eller islamofobi (som också är mycket vanligare), är obevekligen en demokratifråga, för hur kan en stat vara demokratisk om den inte beskyddar stora delar av sin befolkning? Nästan var tionde person i Sverige är finne, och nästan alla har någon erfarenhet som liknar mina egna.

Den antirasistiska kampen för minoritetsrättigheter får inte heller vara splittrad. Alla i Sverige som möts av diskriminering för sitt etniska ursprung måste enas bakom en materialistisk analys av förtrycket och varför det existerar. Endast så kommer förtrycket försvinna.

Den största händelsen som provocerade mig till att börja tänka kring min identitet var när jag hamnade ansikte mot ansikte med en nazist för ett par år sen på en demonstration. Han såg på mig och jag såg avsmaken på hans ansikte. Han sa till mig att jag inte hörde hemma i landet som varit mitt hem i nästan hela mitt liv. 

I stunden var jag för chockad för att svara, och jag gick hem efter demonstrationen som vanligt. Det var först efteråt som uttalandet började sjunka in i sin absurditet. Ilskan växte inom mig. Sverige är mitt hemland. Jag har växt upp här. Jag tog mina första steg här. Jag lärde mig cykla här. Alla mina vänner bor i Sverige. Jag hittar bättre i Stockholm än i Helsingfors. Varför hör inte jag hemma här?

Så, ett svar till den nazisten, om han mot förmodan skulle läsa detta. Jag skäms inte över att vara finne, och jag hör definitivt hemma här, tillsammans med mina kompisar från Bangladesh, Libanon, Eritrea, Kurdistan, Somalia och Syrien. För tillsammans är vi inte en minoritet, vi är en majoritet. Och utan oss skulle Sverige vara mycket gråare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s